1634-1693 Dutch Nicolas Maes Galleries Nicolaes Maes, also known as Nicolaes Maas (January 1634, Dordrecht - buried November 24, 1693, Amsterdam) was a Dutch Baroque painter of genre and portraits. Maes was the son of Gerrit Maes, a prosperous merchant, and Ida Herman Claesdr. In about 1648 he went to Amsterdam, where he entered Rembrandt's studio. Before his return to Dordrecht in 1653 Maes painted a few Rembrandtesque genre pictures, with life-size figures and in a deep glowing scheme of colour, like the Reverie at the Rijksmuseum in Amsterdam, the Card Players at the National Gallery, and the Children with a Goat Carriage. So closely did his early style resemble that of Rembrandt, that the last-named picture, and other canvases in the Leipzig and Budapest galleries and in the collection of Lord Radnor, were or are still ascribed to Rembrandt. In his best period, from 1655 to 1665, Maes devoted himself to domestic genre on a smaller scale, retaining to a great extent the magic of colour he had learnt from Rembrandt. Only on rare occasions did he treat scriptural subjects, as in Hagar's Departure, which has been ascribed to Rembrandt. His favorite subjects were women spinning, or reading the Bible, or preparing a meal. While he continued to reside in Dordrecht until 1673, when he settled in Amsterdam, he visited or even lived in Antwerp between 1665 and 1667. His Antwerp period coincides with a complete change in style and subject. He devoted himself almost exclusively to portraiture, and abandoned the intimacy and glowing color harmonies of his earlier work for a careless elegance which suggests the influence of Van Dyck. So great indeed was the change, that it gave rise to the theory of the existence of another Maes, of Brussels. Maes is well represented at the London National Gallery by five paintings: The Cradle, The Dutch Housewife, The Idle Servant, The Card Players, and a man's portrait. At Amsterdam, besides the splendid examples to be found at the Rijksmuseum, is the Inquisitive Servant of the Six collection. At Buckingham Palace is The Listening Girl (repetitions exist), and at Apsley House Selling Milk and The Listener. Other notable examples are at the Berlin, Brussels, St Petersburg, the Hague, Frankfort, Hanover and Munich galleries.  Related Paintings of Nicolas Maes :. | Woman Plucking a Duck | The Lacemaker | A Woman Scraping Parsnips,with a Child Standing by Her | Gemahlin des Jacob Trip | Boys Bathing (mk05) |
Related Artists:
alexis de tocqueville
was born in Paris on July 29, 1805, of an aristocratic Norman family. He studied law in Paris (1823-1826) and then was appointed an assistant magistrate at Versailles (1827).
Arkhip Kuinji
was originally a Greek,Then he got to St. Petersburg1842 - 1910
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.